johannalundberg89

     

Åskan har precis slutat. Jag är rädd. Jag saknar Ebba. Jag tänker bara på att hon ligger ensam på den där åkern med regn, åska och blixtrar. Allt som jag är så rädd för. Jag vill ha henne här. Jag vill att allt ska vara som vanligt. Jag kan inte sluta gråta.
Det kommer bli en jobbig natt känner jag.

Idag har Jag, Mamma, Hanna och Ida varit och kollat på dem underbara söta små valparna. Nästa torsdag ska vi hämta våran
Lilla Lu, som hon ska heta. Hon är helt underbar. Jag längtar tills vi får hem henne. 

 

Nu har jag kommit hem från Hultsfred och jag har haft så sjukt kul verkligen (bilder kommer inom kort).
Det kändes riktigt konstigt och tomt att komma hem...

När jag hoppade ur bilen och gick in genom grinden förstod jag bara genom att titta på mamma. Tårarna rann. Jag vill inte. Jag hatar allt. Jag hatar sjukdomar. Jag hatar mitt liv. Just nu vill jag bara dö. Jag vill va med dig tillsammans på den åkern där du finns. Du finns i mitt hjärta och du är det bästa jag haft. Jag kommer aldrig klara mig utan dig. Jag behöver dig mer än allt annat. Att inte ens vara där när det händer kommer jag aldrig förlåta mig själv för. Jag ville vara där och ta farväl. Men jag hann inte och jag fick inte. Jag visste inte. Jag vill, jag vill, jag vill ha dig här. Du var och är mitt allt. Kom tillbaka till mig och till oss. Jag vill inte gråta mer. Bilderna av dig i huvudet kommer aldrig försvinna. Du anar inte hur tomt det är här. Jag har nog inte ens fattat det än, kommer aldrig att göra det, vill inte göra det. Allt gick så fort och plötsligt var du borta. Jag pussade hejdå innan jag åkte och njöt av din lukt för jag visste att du var sjuk, men jag trodde att jag skulle få se dig när jag kom hem. När jag fick reda på det hade du redan varit borta i tre dagar utan att jag visste något. Jag kommer aldrig mer få se dig eller känna din mjuka lockiga päls. Aldrig mer. Den tänken är det värsta som finns. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag kommer aldrig sluta älska dig. Jag kommer tänka på dig varje dag. Och varje dag kommer vara så tom. Ingen som kommer och lägger sig hos en, inte någon som sitter och tigger med sitt gulliga pipande. Ingen som kommer och är överlycklig när man kommer hem. Snälla säg att det är en mardröm och väck mig ur den för jag vill inte vara här. Jag är rädd. Första gången jag såg dig för snart 9 år sedan. Du var så liten och söt. Om man puttade på dig så trillade du så där gulligt som bara valpar kan. Din lukt. Kom tillbaka. Jag hade inte räknat med detta, inte än. Du var ju bara 9 och jag var inte redo för detta. Ingenting kommer bli som det var. Jag hatar mig själv för att jag inte var hemma när det hände. Ingen så något för att jag skulle ha kul, men inget är kul utan dig. Ingen var där hos dig. Undra vad du tänkte när ingen var där. Du får inte tro att vi lämnade dig. Ingen visste, det gick så fort. Kom tillbaka. Jag sitter här med dig råtta som du alltid hade och gråter. Jag hade kunnat skriva i evigheter om hu underbar du är och hur tomt det är utan dig.
Men nu orkar jag inte mer...

Jag älskar dig Ebba
♥

And you´re not coming back, I got a reason to cry...
PUSS&KRAM

---

Den är den värsta organet i hela kroppen kan jag tala om. Okej, man kan inte leva utan den. Men den förstör mitt liv. Min farmor dog av cancer i bukspottskörteln och det var värsta jag varit med om. Jag saknar henne så sjukt mycket. Idag fick vi reda på att Ebba har en inflammation i buksottskörteln. Så ni ser den ger ingen lycka i mitt liv. Men som sagt, om allt går som det ska, så ska Ebba bli frisk och få komma hem nästa vecka. Jag kommer dö utan henne en hel helg.
Sen åker ju jag till Hultsfred. Får hoppas på att hon blir bra och får komma hem på måndag.
I morgon är det min student och det kanske är lika bra att hon missar den, kommer bli alldelser för stimmigt för henne. Men jag vill ha henne här nu. Vi ska åka och hälsa på henne på fredag. Det kommer bli den bäst studentprsenten någonsin. Gud, vad jag saknar henne. Kan inte sluta tänka på henne. Så fort någon pratar lite dystert eller fäller en tår här hemma stannar mitt hjärta. Men som läget är nu så kommer hon bli bättre, vilket hon redan har blivit.
Men ni kan ju förstå varför jag hatar bukspottskörtlar!?

I miss you!

---

Som ni kanske vet så har jag haft min inskolning på Arbetslivsförvaltningen (ALF) dessa två dagar. Det har varit roligt och lärorilkt. Jag är så glad för detta jobb. Att sitta i receptionen och svara i telefon och ta emot besökare är riktigt kul. Synd att det kommer perioder då det inte händer något alls. Jag är lite oroligt för att jag inte ska kunna fixa posten som den ska eller kunna svara på vissa frågor eller till och med för att jag inte riktigt kommer att kunna förstå alla som kommer. Men det löser sig. Alla har ju varit ny någon gång. Jag kommer fixa det här, det känner jag på mig. Dessutom har jag sjukt många och goa människor runtomkring mig hela tiden. Hallelulja!

---

PUSS&KRAM

---

Jag lovade att lägga upp bilder sen balen, men jag orkar inte för tillfället...

Ebba har blivit sjuk igen. Mamma fick precis köra henne till Djursjukhuset i Slöinge. När jag kommer hem från jobbet låg hon i källaren och var helt frånvarande. Ingen fick kontakt med henne. Jag ser inte ens fram emot studenten längre. Jag vill ha hem henne NU! Min pluttisnutti. Jag har fått världen magkatarr och bara gråter, jag orkar inte. Där ligger hon med dropp och jag vet inte när hon kommer hem. Jag vill inte ens tänka om.. I morse var hon så pigg och som vanligt och så pang blir hon sjuk igen. Tänk vad snabbt det kan gå. Jag vet inte vad jag ska ta vägen. Orkar inte prata med någon. Den enda som hade fått mig lugn är du och Ebba såklart. Men ingen finns här hos mig. Ebba kom hem och gör allt bra igen. Jag låter säkert helt psyko nu, men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Gaah, jag blir galen. Ibland kan jag verkligen bli rädd för mig själv. Jag vill inte jobba i morgon, men jag måste. Sista inskolningsdagen. Bajs med. Tur att jag har mamma på jobbet.