Bukspottskörteln
Den är den värsta organet i hela kroppen kan jag tala om. Okej, man kan inte leva utan den. Men den förstör mitt liv. Min farmor dog av cancer i bukspottskörteln och det var värsta jag varit med om. Jag saknar henne så sjukt mycket. Idag fick vi reda på att Ebba har en inflammation i buksottskörteln. Så ni ser den ger ingen lycka i mitt liv. Men som sagt, om allt går som det ska, så ska Ebba bli frisk och få komma hem nästa vecka. Jag kommer dö utan henne en hel helg.
Sen åker ju jag till Hultsfred. Får hoppas på att hon blir bra och får komma hem på måndag.
I morgon är det min student och det kanske är lika bra att hon missar den, kommer bli alldelser för stimmigt för henne. Men jag vill ha henne här nu. Vi ska åka och hälsa på henne på fredag. Det kommer bli den bäst studentprsenten någonsin. Gud, vad jag saknar henne. Kan inte sluta tänka på henne. Så fort någon pratar lite dystert eller fäller en tår här hemma stannar mitt hjärta. Men som läget är nu så kommer hon bli bättre, vilket hon redan har blivit.
Men ni kan ju förstå varför jag hatar bukspottskörtlar!?
Som ni kanske vet så har jag haft min inskolning på Arbetslivsförvaltningen (ALF) dessa två dagar. Det har varit roligt och lärorilkt. Jag är så glad för detta jobb. Att sitta i receptionen och svara i telefon och ta emot besökare är riktigt kul. Synd att det kommer perioder då det inte händer något alls. Jag är lite oroligt för att jag inte ska kunna fixa posten som den ska eller kunna svara på vissa frågor eller till och med för att jag inte riktigt kommer att kunna förstå alla som kommer. Men det löser sig. Alla har ju varit ny någon gång. Jag kommer fixa det här, det känner jag på mig. Dessutom har jag sjukt många och goa människor runtomkring mig hela tiden. Hallelulja!
Sen åker ju jag till Hultsfred. Får hoppas på att hon blir bra och får komma hem på måndag.
I morgon är det min student och det kanske är lika bra att hon missar den, kommer bli alldelser för stimmigt för henne. Men jag vill ha henne här nu. Vi ska åka och hälsa på henne på fredag. Det kommer bli den bäst studentprsenten någonsin. Gud, vad jag saknar henne. Kan inte sluta tänka på henne. Så fort någon pratar lite dystert eller fäller en tår här hemma stannar mitt hjärta. Men som läget är nu så kommer hon bli bättre, vilket hon redan har blivit.
Men ni kan ju förstå varför jag hatar bukspottskörtlar!?
I miss you!
Som ni kanske vet så har jag haft min inskolning på Arbetslivsförvaltningen (ALF) dessa två dagar. Det har varit roligt och lärorilkt. Jag är så glad för detta jobb. Att sitta i receptionen och svara i telefon och ta emot besökare är riktigt kul. Synd att det kommer perioder då det inte händer något alls. Jag är lite oroligt för att jag inte ska kunna fixa posten som den ska eller kunna svara på vissa frågor eller till och med för att jag inte riktigt kommer att kunna förstå alla som kommer. Men det löser sig. Alla har ju varit ny någon gång. Jag kommer fixa det här, det känner jag på mig. Dessutom har jag sjukt många och goa människor runtomkring mig hela tiden. Hallelulja!
PUSS&KRAM
Kommentarer
Trackback
