johannalundberg89

Nu har jag kommit hem från Hultsfred och jag har haft så sjukt kul verkligen (bilder kommer inom kort).
Det kändes riktigt konstigt och tomt att komma hem...

När jag hoppade ur bilen och gick in genom grinden förstod jag bara genom att titta på mamma. Tårarna rann. Jag vill inte. Jag hatar allt. Jag hatar sjukdomar. Jag hatar mitt liv. Just nu vill jag bara dö. Jag vill va med dig tillsammans på den åkern där du finns. Du finns i mitt hjärta och du är det bästa jag haft. Jag kommer aldrig klara mig utan dig. Jag behöver dig mer än allt annat. Att inte ens vara där när det händer kommer jag aldrig förlåta mig själv för. Jag ville vara där och ta farväl. Men jag hann inte och jag fick inte. Jag visste inte. Jag vill, jag vill, jag vill ha dig här. Du var och är mitt allt. Kom tillbaka till mig och till oss. Jag vill inte gråta mer. Bilderna av dig i huvudet kommer aldrig försvinna. Du anar inte hur tomt det är här. Jag har nog inte ens fattat det än, kommer aldrig att göra det, vill inte göra det. Allt gick så fort och plötsligt var du borta. Jag pussade hejdå innan jag åkte och njöt av din lukt för jag visste att du var sjuk, men jag trodde att jag skulle få se dig när jag kom hem. När jag fick reda på det hade du redan varit borta i tre dagar utan att jag visste något. Jag kommer aldrig mer få se dig eller känna din mjuka lockiga päls. Aldrig mer. Den tänken är det värsta som finns. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag kommer aldrig sluta älska dig. Jag kommer tänka på dig varje dag. Och varje dag kommer vara så tom. Ingen som kommer och lägger sig hos en, inte någon som sitter och tigger med sitt gulliga pipande. Ingen som kommer och är överlycklig när man kommer hem. Snälla säg att det är en mardröm och väck mig ur den för jag vill inte vara här. Jag är rädd. Första gången jag såg dig för snart 9 år sedan. Du var så liten och söt. Om man puttade på dig så trillade du så där gulligt som bara valpar kan. Din lukt. Kom tillbaka. Jag hade inte räknat med detta, inte än. Du var ju bara 9 och jag var inte redo för detta. Ingenting kommer bli som det var. Jag hatar mig själv för att jag inte var hemma när det hände. Ingen så något för att jag skulle ha kul, men inget är kul utan dig. Ingen var där hos dig. Undra vad du tänkte när ingen var där. Du får inte tro att vi lämnade dig. Ingen visste, det gick så fort. Kom tillbaka. Jag sitter här med dig råtta som du alltid hade och gråter. Jag hade kunnat skriva i evigheter om hu underbar du är och hur tomt det är utan dig.
Men nu orkar jag inte mer...

Jag älskar dig Ebba
♥

And you´re not coming back, I got a reason to cry...
PUSS&KRAM

---