johannalundberg89

Livsberättelse

Johanna Lundberg

Boel Larsson

HH Vt -11

14-01-11

1. Min intervju genomförde jag med en kvinna, född 1928, alltså nu 82 år gammal. Hon föddes i Västergötland men växte sedan upp i Helsingborg med sin mamma och sin pappa. Pappan arbetade som syssloman på fattigvården och hennes mamma var hemmafru. Kvinnan jag intervjuat har två yngre bröder, den ena är hon 7 år äldre än och mellan den yngsta brodern och henne själv skiljer det 18 år. Familjen hade det någorlunda bra ställt. De hade alltid mat på bordet och hade råd med kläder, fritidsintressen osv. De bodde i ett fint område i Helsingborg i en stor lägenhet. Föräldrarna hade planerat att hennes mormor skulle bo där så att de kunde ta hand om henne men innan hon hann flytta in i sitt egna rum, som hon skulle ha haft, så dog hon. Istället hyrde de då ut rummet till en kille, som bodde i Helsingborg där han studerade. Denna kille kom sedan att bli min intervjupersons man.

Enda sedan hon var en liten flicka så har hon alltid velat bli lärare. Till detta fick hon inspiration från författaren Selma Lagerlöf, som även hon var lärarinna. Hon är idag väldigt glad för att hon uppföljde sin dröm som hon hade under barndomstiden.

Efter att hon hoppat av gymnasiet så började hon studera på seminariet i Kristianstad.

1952 gifte hon sig med killen som bodde som inneboende i deras lägenhet när hon var yngre. Även han var utbildad lärare och bodde då o Sandbäckshult och jobbade där. Efter att de gift sig så flyttade hon till Sandbäckshult och fick tjänst i Mönsterås.

När hennes man flyttade till Lund för att ta magisterexamen där så flyttade hon in till Mönsterås. Efter att hennes man var färdig med sin magisterexamen så fick de båda varsin tjänst i Oskarshamn. Alla i byn var involverade i deras flytt, eftersom att det var brist på lärare och klassades som något fint där så ville alla hjälpa dem. Hon berättade att hon blev behandlad på ett sätt i Oskarshamn som hon aldrig va van vid. Folket såg upp till henne bara för att hon var lärare.

Min intervjuperson berättade även om hennes fritidsintressen som barn och sa då att hon tyckte mycket om att läsa, gå ut och dansa och umgås med kompisar.

1962 flyttade hon till Halmstad med sin man och då hade de fått sin första dotter året innan. Ett år senare fick de sitt andra barn, detta tycker hon förändrade deras liv drastiskt som en positiv vändpunkt i deras liv. Efter sin mammaledighet fick hon arbete på Östergårdsskolan där hon undervisade i svenska och Kristendom, som senare ändrades till religion.

Min man dog 1992 och då kände hon att det blev en stor vändpunkt i hennes liv, allt blev så ensamt, men hon var glad för att hon hade sina barn, barnbarn och vänner. Några år senare blev hon själv fick vilket ledde till en stor förändring av livet, hon var tvungen att sluta jobba på det sättet som hon gjorde förut och tänka mer på sin hälsa.

2. En sak som min intervju person pratade mycket om var hennes yrke och hur hon flyttade runt för att studera och jobba. Hon sa: ”Jag har liksom aldrig haft något annat yrke i huvudet utan det har hela tiden varit det. Jag ångrar aldrig att jag blev lärare.” (Bilaga sid. 20). Det blev hon också, och det känns som om hon varit väldigt nöjd med och något som hon är stolt över att hon blev. Hon uppfyllde sina drömmar.

Min intervjuperson flyttade till den lilla byn Sandbäckshult från Helsingborg. Detta var en plats som hon hade en speciell relation till. Detta berättar hon: ”Åh, och blev det ju en väldig skillnad från att komma från Helsingborg till Sandbäckshult, som är en himla lite by. Jag var så himla mörkrädd så min man fick aldrig gå ifrån mig. En gång skulle han gå över till en kör. Åh, jag glömmer det aldrig. Jag satte mig med en termosflaska och bredde smörgåsar och satte jag mig i en stol, och där satt jag hela kvällen. Det knakade och det brakade i den där gamla skolbyggnaden som vi bodde i”. (Bilaga sid. 5) Hon berättade med en röst och på ett sätt som fick mig att känna mig otrygg där. Hon berättade med sådan inlevelse om mörkret och hur hon satte sig själv i mörkret i ett hörn. Jag fick upp en bild av hur det såg ut och den känslan jag fick var att jag inte hade velat vara där själv. Personen som jag träffade kändes väldigt stark i sig själv så jag blev lite fundersam när hon berättade om hur hon satt där.  Att komma från ”stora” Helsingborg till denna lilla by var en stor förändring i hennes liv. Det var ociviliserat och isolerat. Eftersom att hennes man flyttade till Lund för att studera så vågade hon inte bo kvar, där var ju så mörk ute i skogen så hon flyttade in till Mönsterås.

Efter ett tag så flyttade de till Halmstad. Ostkusten var på den tiden väldigt isolerat, dels därför men även för att komma närmre sina föräldrar så flyttade de till Halmstad. Då hade de fått sitt första barn och två år senare kom deras andra barn. ”Jag hade fått ett barn, en flicka, 1961. Så jag jobbade alltså inte, utan jag var mammaledig. Jag hann heller inte börja jobba i Halmstad innan jag fick mitt andra barn, en flicka det med, 1963, så jag var mammaledig igen”. (Bilaga sid. 7) Kvinnans ögon lyste av glädje när hon berättade om sina barn. Detta var en positiv vändpunkt i hennes liv som hon själv beskrev det.

En stor vändpunkt i min intervjupersons liv var när hennes man dog. På det sättet hon berättade så träffade det mig rakt in i hjärtat. Hon fick en sådan sorgsen röst, som jag inte hade hört tidigare under hela intervjun. Hon sa: ”Jo, det är klart att när min man dog, som sagt var 1992, så blev ju det en himla vändpunkt i mitt liv. Våra döttrar hade ju då flyttat hemifrån och på så sätt kom jag att leva ett helt annat liv. Ja, det är klart det blev ensamt. Jag pensionerades sedan 1993 men sen så jobbade jag och vikarierade hemskt mycket i två år efteråt, men så fick jag fel på hjärtat så jag fick sluta”. (Bilaga sid. 17). Det kändes att hon berättade något sorgset och att det handlade om något som betytt mycket för henne. Att ens livskamrat går bort och att man själv blir sjuk så att det hindrar en till vissa saker är något som man inte ens önskar sin värsta fiende. Samtidigt som hon kändes nedstämd undertiden hon berättade om det jobbiga så blev hon snabbt på glatt humör igen när hon började berätta om annat vilket då jag fick känslan av att hon är en stark person.

3. I boken ”Det sociala landskapet” skriver de om hur en kärnfamilj är uppbyggt och vad som innefattar den. Kvinnan i min livsberättelse växte upp under samma tak med sin mamma, pappa och två bröder med en bra ekonomisk ställning. Enligt George Peter Murdock bestod kärnfamiljen av detta och även utav ekonomisk, känslomässig och sexuellgemenskap. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 115). Som sagt, de hade bra ekonomi, känslor finns alltid inblandade i en relation så som i en familj och sexuellgemenskap fanns ju eftersom att barnen blev till. Efter att folk blev mer specialiserade inom sitt arbete och allt fler kvinnor kom ut i arbetsmarknaden så minskar enligt Parsons, så kom släkten att få allt mindre betydelse. Hela familjer, personer i familjer började flytta och utvidga geografin inom släktet beroende på var i landet arbetena fanns utan att det sociala inom släkt och familj berördes starkt. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 115). Kvinnan jag intervjuat flyttade dit studierna och arbetsmarknaden fanns, vilket stämmer in med boken, (”Det sociala landskapet”) att man gjorde så förut. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 95).  Hon hade kontakt med sin familj hemma i Helsingborg och hälsade på så ofta hon kunde, det svåraste med att hälsa på var isoleringen av ostkusten. När hon kom till de små byarna på ostkusten blev hon kallad för fru ----- på grund av sin yrkesstatus. Hon var chockad över detta, eftersom att hon inte var van vid det. Alla visste vem hon var, hon var inte längre anonym. Till detta kan man även dra begreppet Gemeinschaft, som innebär gemenskapen mellan släkt, vänner, osv. Hon var igenkänd av alla och hade ingen anonymitet. Detta begrepp kan även kopplas till hemmafru epoken som skedde i hennes barnhem när hon växte upp. Gemenskapen inom familjen, hennes mamma som tog hand om hemmet och kontakten mellan familjemedlemmarna. (Knoll & Witt, 2005, sid. 20). I hennes barndomshem var det hennes fader som arbetade och försörjde familjen medan hennes moder var hemmafru, hemmet var hennes ansvar där hon tog ansvar för hushållet. Vilket var vanligt på den tiden i en kärnfamilj. Min intervjuperson berättade för mig om skillnaden mellan de hennes mamma fick slita i hemma och som hon själv fått slita. Hushållsmaskiner har underlättat hushållsarbetet på ett sätt som är mindre slitsamt för kroppen och som sparar mer tid. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 149). Detta var något som hon tyckte var orättvis gentemot sin mamma men tacksam för sin egen skull. Som kärnfamilj kunde man även leva som storfamiljer. Generationsboende var något som var vanligt under tiden då min intervjuperson växte upp, det berättade hon för mig. I boken står det om Parsons teorier att det var en myt att generationsboende inte existerade men de teorier har blivit kritiserade. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 116). Enligt min intervjuperson var det något vanligt. De hade planerat att hennes mormor skulle bo hemma hos dem i ett rum som stod över i den stora lägenheten. Innan hon hann flyttat in så gick hon bort.

Under tiden min intervjuperson växte upp så försvann sakta men säkert hemmafrurollen som kvinnan hade förr i tiden. Familjer med två försörjande blev mer dominerande. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 124). Detta berättade hon för mig var en självklarhet för henne att hon skulle studera efter grundskolan och sedan arbeta som lärare. Hon ville aldrig bli en hemmafru.

När kvinnan började arbeta som lärare och började arbeta i mindre städer och byar så sågs läraryrket som något med hög status och hon blev behandlad på ett sätt som hon inte blev efter ett tag i de större städerna. Detta berodde på att antalet lärare ökade i landet, det var inte längre ett lika eftertraktat arbete. Procentandelar av läraryrket har ökat från 1,5% - 6% från 1930-1990. Siffrorna är tagna ur folk- och bostadsräkningar. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 73). Läraryrket har förlorat mycket i status sedan 1958. Enligt en undersökning som gjordes 2003 så visar den att befolkningen i Sverige tycker att lärare ska ha högre status.  (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 76). Då kan man undra varför det inte är så?

När hon flyttade till Halmstad på 1960-talet började hon märka invandringen av människor från andra länder, vilket hon tyckte var bra för utvecklingen i landet. Det var då de flesta började invandra till Sverige. (Ahrne, Roman & Franzén, 2008, sid. 96).

Kvinnan jag intervjuade flyttade runt mycket innan hon fick barn, men när barnen kom så bosatte de sig i Halmstad och där har de också stannat.

Vi pratade även en del om globaliseringen. Ett av min intervjupersons intresse var resor. Hon tyckte om att resa och hon tyckte att skillnaderna var stora. Hon bilade och åkte buss i Europa medan hennes barn och barnbarn flyger kors och tvärs över jorden. Hon flög själv första gången efter att hennes man gått bort på 90-talet. Genom att folk har invandrat till Sverige har de fört med sig sin kultur hit, allt från mat till språk. Detta tycker hon är något positivt och något vi ska ta vara på. Globaliseringen innebär att hela världen kommunicerar med varandra på ett sätt och att världen har en samhörighet som man inte hade förut. Den innefattar bland annat kultur, ekonomi och politik. (Ritzer, 2009, sid. 471-472).

4. Min intervjuperson växte upp med sin familj i Helsingborg där hon även träffade sin blivande make som hon levde med fram tills hans död. Efter att hon hoppat av gymnasiet uppfyller hon sin dröm och börjar studera till lärare i Kristianstad. Efter att hon var färdig utbildad flyttade hon till Sandbäckshult till sin man där han arbetade och bodde. Hon fick då en tjänst i Mönsterås. Kvinnan sa: ”Och sen så flyttade jag då till Sandbäckshult och då hade ju redan min man bott där i flera år, så jag kom då till ett färdigt hem så att säga”. Hon flyttade dit för att hennes man var där och för att det fanns en tjänst ledig. Hade hon inte haft sin man så hade hon inte flyttat dit eftersom att hon inte klarade av att vara ensam i Sandbäckshult. ”Jag var så himla mörkrädd så min man fick aldrig gå ifrån mig”. Här visar hon att hon var styrd och beroende av honom. Jag får den känslan av att det var för kärlekens skull och inte för ekonomin eftersom att hon hade egen inkomst då många kvinnor under hennes uppväxt inte hade det. Under två perioder i hennes liv var hon tvungen att bo ifrån hennes man vilket gjorde så att hon fick vara mer självständig än när hon var med honom. Efter att de fött sina två barn och flyttat till Halmstad så levde de alltid tillsammans fram tills hans död. ”Ja, det är klart det blev ensamt. Jag kom att leva ett helt annat liv”. Nu när hennes man inte längre finns så lever hon ett mer självständigt liv än vad hon gjorde när hon hade honom vid sin sida men jag tycker inte att hon varit helt styrd av honom. Hon har följt sitt hjärta. ”Men som sagt jag trivs där jag har min familj och mitt hem”.

5. Under min intervju befann vi oss hemma hos kvinnan jag intervjuade i Halmstad. När jag först kom in bjöd hon mig på fika och vi småpratade allmänt med varandra. Jag var nervös eftersom att jag inte kände henne så väl. Hon var pratglad och verkade inte alls nervös. Jag tyckte det var svårt att börja komma igång med intervjun eftersom att jag hade berättat för henne hur det skulle gå till på telefon men jag började fråga om de allmänna saker så som namn, ålder, yrke osv. Efter att vi suttit ner och pratat några minuter så släppte min nervositet. Hon var lugnt och trevlig. Jag tycker att vi utvecklade en hög interaktion mellan varandra under tiden vi satt och pratade. Allt kom naturligt och inget kändes påtvingat. Jag tyckte det var intressant att lyssna på henne och man märkte hur glad hon var av att få berätta om det. Innan vi började intervjun sa hon till mig med ett leende på läpparna och skrattade till: ”Mina barn aldrig undrat hur det var när jag växte upp och att hon var glad av att få berätta om det för någon som var tyckte det var intressant och ville ha det till någon nytta”.

Intervjun med kvinnan kändes inte alls som något officiellt förhör, tvärt om. Vi kunde prata, skratta och umgås naturligt med varandra. Hon berättade om det hon kände för och jag frågade om saker som jag tyckte var intressanta och ville veta mer om. Eftersom att jag ställde en del frågor som jag redan planerat sedan tidigare så tycker jag att min intervju hamnar på en skala åtta av tio. En sak som jag tyckte var lite jobbig under intervjun var när hon berättade om sin man som gått bort och när hon blev sjukt. Hon berättade med sådan känsla så att det träffade mig. Då kände jag att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga men efter att hon berättat om det så blev hennes röst glad igen. Jag tyckte mycket om att lyssna på när hon berättade. Hon var en mycket varm person!

Källförteckning

Ahrne Göran, Christine Roman & Franzén Mats

”Det sociala landskapet”

2008

Göteborg

Knoll Thomas & Ann-Katrin Witt

“Ensam tillsammans”

Studentlitteratur

2005

Lund

Ritzer George

“Sociologisk teori”

Liber AB

2009

Malmö

Bilaga

Intervju med Kvinna 82 av Johanna Lundberg

28/12- 2010

Klockan 15.00

Halmstad

Kolla vad gott jag har bakat/ lagat!

Broccoli, purjolök och chapinjonspaj.

.

Innan jag vräker i mig blir det träning på Actic :)

.

Ikväll gör vi party! Woohooooo!

.