Saker som gatt fel
Jag och Johanna ska nu gora nagot som vi ar riktigt bra pa. Att lista. Det ska bli en lista med saker som gatt fel infor och pa resan. Vid nagra tillfallen har det kannts som att odet inte riktigt tycker att vi ska gora denna resa.
1. Vara flybiljetter kopta hos Upptacktsresor visar sig vara "ogiltiga" och vi maste kopa nya flygbiljetter.
2. Istallet for att komma till den vietnamesiska gransen som vi fatt veta heter Pinxiang, hamnar vi mitt ute i gigantiska (icke engelsktalande) Kina. For att gora historien kort. Snala backpackers som vi ar ville vi aka tag till Vietnam fran Hong Kong. Att aka tag tycker vi var mycket mer "backpackeraktigt" an att flyga. Om vi ska vara helt arliga handlade dock mest om priset. I alla fall far vi kopt biljetter till Pinxiang och innan dess att vi stiger pa detta tag har vi vantat cirka sex timmar pa tagstationen. Det var ju verkligen kul. Manga parti kort och manga tarningar rullades. Efter ca en timme pa detta tag gar jag pa toaletten (tacka var lyckoangel for det) och borjar prata med en kille for att se om han kan engelska. Det kunde namligen inte en kotte i var sovvagn (notera sovvagn, skulle aka nattag i cirka atta timmar). Jag berattar vart vi ar pa vag och undrar om han har passerat den vietnamesiska gransen nagon gang. Tanken var namligen att vi skulle hoppas av i 'Pinxiang", for att till fots passera gransen och darefter ta ett nyt tag vidare in i Vietnam. Killen jag pratar med ser ganska forskrackt ut och undrar om det ar ett skamt. Jag kanner hur fargen och varmen stiger i ansiktet. Killen foljer med mig till Johanna och vi plockar fram en karta. Han forklarar att detta taget defintivit inte gar mot Vietnam utan bara djupare, och langre in i Kina. Panik. Tagpersonal tillkallas och manga asiater kommer for att titta pa "idioterna pa vag till Vietnam". Det beslutas att vi maste hoppas av pa nasta station och aka tillbaka till Guangzhou (dar resan startade). Tva timmar till nasta station. Tva laaanga timmar. Val framme lovar denna snalla kille att prata med de icke engelsktalande personal pa stationen och forklara problemet. Det var namligen inte en engelsktalande manniska pa denna station. Inte en enda. Efter sex timmar av oro och radsla, med manga inslag av panik och tarar schasas vi pa ett tag tillbaka. Mardrommen som blev till verklighet. Darmed beslot vi oss for att kopa en dyr (men ack sa harlig) flygbiljett till Vietnam. Lovley. Ni far inte tro att vi ar dumma. Det finns tva stallen i Kina som heter Pinxiang och ni kan ju rakna ut resten. Mannen i biljettluckan visste tydligen inte det och anda forklarade vi tydligt att vi skulle till vietnamesiska gransen.
3. Koper en mycket billig bussbiljett av en kille som arbetar pa ett vad vi tror ar, travel agency. Nar bussen ska komma och hamta oss, och ytterligare en timme efter det annu inte har gjort, gav vi nastan upp. Lurade. Igen. Tack vare personal pa hotellet som ringde dit den lilla snorungen (han hade ju faktiskt ett visitkort) och han var dar pa under minuten. Efter en rejal utskallningen fixar killen taxi till en annan buss som tog oss till Nha Trang.
Av detta har vi lart oss att boka alla kommande bussar och tag fran hotellet "they know how to deal with this people" som damen pa det hjalpsamma hotellet sa.
PUSS&KRAM
