Mätt som en plätt...
Jag och baby har precis varit och ätit på Blue Thai. Gottigott. Egentligen skulle jag ätit korvstroganoff och ris som Calle gjorde till mig i tisdags, men så fick jag ett gulligt sms om lunch och då tackar man ju inte nej. Inte jag i alla fall. Nu sitter jag åter igen på jobbet. Hän händer inte så mycket. Väntrummet är tomt. Telefonen är tyst, om det ringde frågar alla samma sak angående donationsfonden. Passa på och sök innan den sista september om ni behöver pengar till något speciellt så kanske ni har tur och få er en slant till de. Nä, nu kom det bannemej en kille. Gissar att han ska på möte angående praktikplats... Där blev han hämtad av sin handläggare. Nu kom en till som vill träffa sin handläggare, bäst att jag ringer henne... Nu kom hon...
